Navigations- och omelettkurs på skärgårdshavet DEL 1

Söndag 3.7 Mot Hangö

Vilken dag! Flaggorna vajade i vinden! Orkestrar spelade!

Okej, full tjurfäktarkarnevalstämning var det kanske inte, men visst hade jag verkligen sett fram emot att få åka iväg på detta lilla seglaräventyr.

Stunden var kommen, tiden var inne, vi hoppade in i min AC-lösa Corolla och styrde kosan mot Hangö.

Vad var det frågan om riktigt?

Jo, hade anmält mig till en veckas seglats (”navigerings-och sjömanskapskurs”) med skutan-jakten Alexandra. Alexandra är en träskuta med plats för ca 20 personer, byggd i Borgåtrakten enligt gamla traditioner och färdigställd på 2003.

Seglingsbakrund: Har haft segel på sparkare vintertid i min barndom och läst ca två seglingsromaner

Varför  ?

För att jag vill :) Nyfikenhet, äventyrslust, intresse, att prova något nytt.

For du själv?

Jo och nej.Var annars ute på eget bevåg, men samåkte dit. Inte hade jag haft något emot om en kompis hade haft passligt att komma med, men nu fick jag istället rikta mer uppmärksamhet mot nya trevliga, intressanta bekantskaper och det är jag också riktigt nöjd med. Ensam kände jag mig aldrig! 

När ska du växa upp?

Växa upp?Att växa och utvecklas är väl något man gör hela tiden. Åtminstone tror jag nog man utvecklas och förändras mycket snabbare, då man utsätter sig för nya situationer och miljöer. Det har varit så intressant och roligt att träffa andra och ta del av andras upplevelser. Man får vissa aha-upplevelser och insikter. Någon tyckte det också var en kurs i gruppdynamik!
Ibland funderar man på identitet, vem är man riktigt, vad vill man? Detta var vad jag ville nu,så får man se vad man vill och hur man prioriterar i framtiden. Alltid kommer det att finnas att slipa på vem man vill vara!
Åtminstone har mitt midjemått säkert växt något efter all god mat :)

Okej, det var ungefär så här...

Färden söderut var pratpräglad, hade inte på radion alls, trevligt sällskap. Allt gick fint, det var bara i Aura som jag körde lite fel.  Kom sent på kvällen till Hangö, och vi hittade rätt hamn och vår båt till sist.

 Skutan verkade ståtligare och större i verkligheten än på bild. Kaptenen kom ut på däck och bjöd oss att komma ombord direkt, vilket vi efter kort rådslagning och avbokning av vår andra nattkvartering gjorde. Lyfte in våra grejer och tog plats i en koj. Avfärd var först nästa eftermiddag.

På måndag morgon vaknade man upp, och fick stifta bekantskap med en del av besättningen. Vi var totalt 14 passagerare plus två kursdragare.Nya deltagare droppade in vartefter. Det var mest kvinnor, och åldersspannet var från 17- 70+ år.

En kärntrupp i besättningen hade varit med flera gånger förr, så de satte igång med att planera hela veckans måltider. Varje måltid bereddes av två deltagare.  Efter att rätterna var bestämda, åkte några iväg för att proviantera. Det ska vara en hel del mat för 16 personer under en vecka!

Innan vi åkte ut på den blå böljan for vi och åt laxsoppa till en hamn, som deras sed bjöd.

Måndag 4.7 Mot Brännskär

Till sist var vi då alla ombord och kastade loss trossarna, båtens förankringsrep, och vi var på väg!Det blåste svag västlig vind, så första dagen körde vi (tror jag) enbart med motor och tog sikte mot en liten holme ,Brännskär, söder om Nagu. Tror rutten var ca 35 sjömil. Allt var nytt för mig så det var bara att vara med och hjälpa till där det behövdes. Slogs av hur duktiga och aktiva alla tycktes vara. Det syntes nog att flera hade varit med förr! Vi var indelade i två grupper, som turades om att sköta jobbet med navigering,utkik och styrning. Om det blev lämpliga vindar var det frivakten som hissade seglen.

Brännskär var bosatt av ett par personer som enligt utsago hade flytt storstadens jäkt.  Någon större stress upplevde jag inte här! Inspekterade öns hönshus och tog ett dopp i det blå. 

Kuriosa: Utedasset uppe på berget var berömt för dess fina utsikt!

Tisdag 4.7 Katanpää

Vi hade en tidig start och steg upp redan kring kl. 6. Vi hade en rätt lång dagsetapp framför oss då vi skulle till Katanpää, strax norr om färjfästet i Gustavs. Rutten torde ha varit ca 50 sjömil. Nu fick vi äntligen hissa seglen! Enligt våra mått hade vi riktigt god fart, ca 7-8 knop. Vädret var oftast soligt, men det gällde ändå att klä sig varmt då man stod ute länge. Sololjans vara eller icke vara var upp till debatt. I något skede revade vi seglen, och jag fick fara ut på bogsprötet och binda fast klyvarseglet. Det var lite spännande att balansera på en stålvajer, och samtidigt försöka vika, binda, knyta och kommunicera med medhjälparen. Jag fick öva på detta flera gånger under resan.

För fulla segel. Klyvare, fock och storsegel.

Väl framme i Katanpää, snabbare än väntat, badade vi bastu och såg oss omkring. De hade frigående får, som hälsade på utanför bastun. D och jag stod för bespisningen denna kväll, så vi gjorde upp en eld, grillade korv och plockande fram allehanda tillbehör. En glupsk, korvätande mås blev en utlösande faktor för allmän munterhet!

Nästa dag tog vi sikte mot Sottunga , Finlands minsta kommun i Ålands skärgård. 

Vi hade också som mål att lära oss knopar under resan, så då man inte hade annat att göra kunde man sitta och öva detta med en repstump. Pålstek, dubbelt halvslag, dubbelt halvslag kring egen part, råbandsknop och skotstek. Dessutom gjorde vi alla en ögonsplits och en spansk tagling. Återstår att se om dessa fastnar i minnet!

Det var ofta rätt mycket att hålla reda på med navigeringen. Alla väderstrecksremmare, kursen, positionen, linjetavlor, kummel, fyrar, randmärken, andra båtar, grund och stenar. Vi hade en styrman, en huvudnavigatör,–oftast- hjälpnavigatör och två utkikar –en på styrbords och babords sida. Det fordrar nog en del övning för att man snabbt ska utföra rätt åtgärd när en ny situation plötsligt uppstår!

Framme i Sottunga fick jag åter en gång öva på klyvarbindandet. Svettigt, och inte helt enkelt att få det att se snyggt ut!En övning i balans, kommunikation och tålamod.

Efter detta blev det en Stallhagenöl i hamnens uteservering- elämä oli! Senare lånade vi även ett par gratiscyklar  i hamnen och for runt på holmen. Lantlig idyll.

Tack så mycket!

Sottungas vackert belägna kyrka

Fortsättning följer!