Nu har vi varit föräldrar i drygt två veckor

"Hur känns det att vara pappa?" är en vanlig fråga och tanke.
Att vara pappa känns fint, privilegierat, meningsfullt, roligt, tålamodsprövande, ansvarsfullt och utvecklande. Men överlägset mest roligt och givande att få se henne växa och utvecklas.

För ett par dagar sen upplevde jag att hon sökte närhet på ett tydligare sätt än vad hon tidigare gjort. Hon ville gärna knyta sin hand runt min tumme och bara tittade länge i mina ögon. Bara en sån förändring gör att man blir väldigt glad. Jag tycker också hon blivit starkare både vad kroppsliga krafter såväl som röstresurser beträffar!

Vardagliga element är naturligtvis en hel del matning, blöjbyten, tröstande, matlagning men inte så mycket mera klädtvättar än förr som jag trott, kläderna är ju trots allt så små!
När hon är ledsen får man försöka klura ut orsaken genom uteslutningsmetoden.Blöjan är enklast att kolla, därefter att kolla om hon är hungrig. Sen om inget av ovanstående hjälper, så är det antagligen någon form av magbesvär som råder. Då får man prova sig fram med att hålla henne på olika sätt, tala lugnande med henne vandra runt, sjunga osv. Börjar kännas komiskt för en själv då man märker  man repeterar samma tröstefraser ofta. Lugna favoriter är bl.a. "hu vare nu", "pappa va noo jär" och "joo he vaa noo bra". Andra saker vi märkt som haft en lugnande effekt är badrummets dova fläktsurr, moffas spelande vaggvisedocka och värmedynor.

Klart det är en stor kontrast mot förr, då man är mitt i babybubblan och det mesta kretsar kring barnet. Man har alltid en person till att ta hänsyn till.Hon kommer först, sen hinner man med vad man hinner.Hennes sovtider ger ju trots allt någon timme här och där att hitta på något, t.ex att skriva blogg! Helt kan man ju inte glömma bort sig själv, och inte är vi heller några helyllealtruister. Tror att man måste minnas att ta hand om sig själv för att kunna vara en bra förälder och kunna ge kvalitativ närvaro när hon är vaken. Äta mer hälsosamt, sova tillräckligt, röra på sig, tala med eller träffa någon bekant, odla något av sina intressen.

Känner en stor tacksamhet och lycka över min fina fästmö som är en så bra mamma åt vår dotter. All den tid och kärlek hon lägger ner för att vår dotter ska ha det bra är vacker att se. Glädjen och moderskärleken strålar om dig.Och nog får jag erkänna att hon brukar tystna snabbare i din famn, fastän jag rakat mig :) Du är bäst, tack!

*postludium-glimten-i-ögat-tanke

Ibland känns det med bloggar som med brottsmål.
Allt du säger, tänker eller yttrar kan användas emot dig! Det är lite tillspetsat och cyniskt, och naturligtvis som så mycket annat här i världen är det inte hela sanningen, inte så svart eller vitt.
Bloggen fyller en funktion för mig själv att formulera tankar som man känner just då. Det är lite som med hypoteser och teorier.Man lägger ut en tanke till påseende och låter den gro.Känns det rätt och riktigt över tid så bra.Och känner jag efter lite eftertanke att "jo det stämmer fast.." eller "nja, eller snarare.." så är det också bra. Även andra kan ju komma med input över sin syn på saken, så kanske man ändrar uppfattning och blir lite klokare. Glad om andra uppskattar mina strävanden att bli bättre på att formulera mig och & även få andra att förstå mig.Förhoppningsvis kan även någon annan hitta något de känner igen sig i eller tycker är givande.

Vi har blivit föräldrar!

Nästan 33 år tog det innan jag blev pappa. En ny roll att växa in i,en ny fas i livet.

En Pappa för mig är någon som stöttar, är ett bollplank, någon som speciellt i yngre år sätter gränser, visar på dörrar och vägval man kan göra (fastän den äldre generationen kanske inte alltid hänger med vad som är populärt för nya generationer) och någon som alltid finns där, hjälper när det behövs.
Det är tillsammans med Mamma livets första lärare som med sin samlade erfarenhet& kunskap i bästa välmening lär ut och fostrar den lilla människan enligt sin syn på rätt och fel, gott och ont.

Vi har nu varit föräldrar i två veckor och en dag. det har gått väldigt fort.Känns som det var riktigt nyligen sen vi for in till BB natten till den 4:e. De fem dagarna vi var i Kokkola gick också mycket fort. Personalen kändes trygga och duktiga, upplevde vi var i goda händer. Fastän samtalen ibland gick på finska gick det ändå bra. Deras omsorg, empati och humor lyste betydligt starkare än vissa språkbrister.

Jag kände att jag hade en roll i att stötta, massera och vara till hands under värkarbetet, och tror att våra förstudier inom profylax gjorde nytta- man kände sig litet säkrare på processen, andningen och vilka massagetekniker man kunde göra.

På torsdagsförmiddagen den 5:e september föddes då vår lilla dotter. Kommer aldrig att glömma scenen, spänningen som fanns i luften,hur det plötsligt hördes barnskrik och känslosamma föräldrar fick se sitt eget barn för första gången. Det var verkligen en stor upplevelse.

Efter ett par nätter i familjerum med något begränsad sömn, blöjbytespraktik, sjukhusluncher, blodprovskontroller,dropp, infektionskontroller, födelsedagskaffe, barnläkarbesök,skötselråd och amningstips blev det så dags att fara hem!
 Allting är nytt. Första gången man har henne ute,har henne i bilen, matar, blöjbyten,tvättning,få henne att sova.Jag-vi- tar emot den nya familjetiden med glädje. Känns roligt och spännande med detta nya livsskede.

Korn ur livets timglas

..Var kom den pretentiöst poetiska rubriken ifrån? Nåja hur som haver, det var åtminstone tänkt att symbolisera min strävan att i dagens blogginlägg skriva av mig lite om den senaste tiden, skildra sandkorn och guldkorn i vardagen.

Jag har inte skrivit mycket alls den senaste tiden, det senaste året.

Mycket har hänt.Det har varit högt och lågt, roligt och mindre roligt, lärorikt, intressant, utvecklande, invecklande, givande, spännande. Trots denna emotionella rollercoaster ångrar jag inget. Livet är ingen raksträcka, det har toppar och det har dalar.Den som går i en lyckofälla och tror att livet är toppen, perfekt och underbart precis hela tiden misstar sig. Året har trots vågskvalp gett mig massor av skratt, upplevelser och fina minnen.Och lärdomar.

Så jag hoppas att jag kommer att fortsätta att leva som jag lär , när jag säger att jag vill fokusera på allt det goda, och lägga mindre energi på ältande och istället fråga mig som en vuxnare ansvarsfull individ- vad kan jag göra för att göra saker bättre?

Några av sakerna som jag minns med 2017 i varmt minne:

Mat-morgonmål-mys-promenader-skååntalas och vitsas-gamla hamn-cykelturer bennäs o larsmo-Monäs villa-hallonplockning-bananskrivas-quizkampen-ekenäs-guns n roses-träff nya bekantskaper-hästskokastning-terjärvrevy, purmorevy, kokkolarevy, sveaborg-kreta-mässkär-3 bröllop-dop-svensexa-sumobrottning-gocart-gitarrbygge-Wasa teater-hotellnatt-fäboda-ifs avslutning-terjärv skog-motorsåg-ifs spelande och särskilt vinsten i Oulainen-lapplandsvandring-kortjärv vandringsled-hälsa på släkt o vänner-spela gitarr o sjungd för mommo+andra-körd bmw kemora-sprinterfix-pappa 60 årsfirande-bmw bygg-opel-hästöskata spelning-båttur

*************

Idag är jag riktigt riktigt nöjd. Jag har varit och simmat med brorsan, och det var en ren njutning att sitta och bada ångbastu, sitta i bubbelpool, och ja, simma lite. Att få röra på sig, tala med trevligt sällskap. Och sen komma hem och äta rostbröd och te, hur bra som helst.

Jag är glad och tacksam över min glada, omtänksamma och kärleksfulla flickvän :) 

Jag är glad att jag har ett jobb där jag får träffa en massa intressanta människor.

Fönöud i nuet och ser med nyfikenhet  fram emot framtiden! 

Höst i dansperspektiv

Hösten - a dance in the dark

Beckmörktfreestyle, råkaalt-reggae, svartisstreetdance.

Lövkrattasvalsen, vedsågnings-cha-cha-cha,

vedapino mögel boogey-woogey.

Frusipickssamba, kaldgolv-quickstep, underkylt regn-dans.

Pannkråkel-breakdance, dyngspridas-shuffle, depressionsdisko.

Vinterdäcksrumba, vindrutsskrapasblues, tom ackusavastwist.

Kalldragsswing, nackspärro headbanging, tedrickasjazz.

Älgskjutasshottis, motorsågsmazurka, rävpälsas-slowfox.

Vatupotts hip-hop, älgflugobugg och åvistvägshumppa.

Sommarlov

Så var det då dags igen. 4 veckors avhållsamhet från den vardagliga arbetsrytmen. Mer tid för relationer, långa sovmorgnar, någon nöjestripp, projekt, fotboll, böcker, tid för reflektion, att bara vara och att blicka framåt.

-Semester! 

Omskriven och upphöjd till skyarna i lyriken

( eller kanske snarare på facebook )

tiden går fort-planerar man för mycket blir man lätt besviken

En högtid för mål och drömmar

fast idealet ofta spricker i sina sömmar

Gör något roligt och minns att vila

världen blir ej färdig fast man till höger och vänster pila

När sommarn tar slut har man ny energi

positivt då är ju i varje fall uteblivandet av pollenallergi

Min sommarsemester för i år har nu pågått i drygt en vecka. Den har inte bestått av några storartade, häftiga upplevelser- det behöver jag inte heller. Med det trevligaste hittils kan nämnas en cykeltur i vackert väder, gott sällskap, sköna morgnar, sol på balkongen, en bra bok, god mat och en loppisrunda. Har även fått prova på lite villaliv i midsommarhelgen.

Jag har egentligen redan gjort det mesta jag vill få ut av min semester. Fast det är klart att det finns flera saker som vore roligt och bra att göra- det som hinns med är ju en bonus. Livet fortsätter ju ändå trots allt efter semestern och nog hinner man med saker då också. 

En sak har vi faktiskt planerat in: vi ska på Guns n´ Roses konsert till Hämeenlinna i helgen! Har aldrig varit på ngn stor konsert så det ska bli roligt och intressant att få uppleva.

Mitt sommarlov
Vad jätteskönt mitt sommarlov ska bli...

Breaking news

Det har hänt mycket i mitt liv den senaste tiden. Tänk vad livet kan ta snabba vändningar!


För att snabbt summera huvvuddragen i den senaste tidens (~2 månaders) händelser:

• Bostadsköp
• Träffat en ny bekantskap
• 30-års uppvaktning av vänner
• Fyllt 30 år
• Blivit Jakobstadsbo (eller, jag sover åtminstone där!)
• Ledig vecka efter flytten, många ärenden att utföra i samband med flytt och banklån
• Firat jul
• Officiellt gått och blivit stadd med flickvän :)
• Planerat, ordnat och ställt till med kombinerad nyårs-30årsfest  med kusinen som även han fyllt 30. 
• Utvecklats i omelettstekning

Varför? Hur?När? Var?Vem? Vad använde du för kryddor/teknik?

Flytten kom ur en känsla av att det var dags att prova på något nytt. Den gamla lokalen i Purmo var liten. Jag ville kunna bjuda hem folk, få en möjlighet till nya människomöten och närmare till goda vänner. Sen fick jag av en slump reda på lokalen jag köpte och har inte ångrat mig hittils-stortrivs faktist i min nya lya!

Hemmets hjerta

Träffade av ödets nyck en glad trevlig bekantskap som jag har fått förmånen att lära känna mera, och som resulterade i att vi nu är ett par :) Ett något pjasigt, kulört, roligt, omtänksamt, musicerande, utvecklande, utmanande men givande förhållande! Min vardag har varit betydligt mindre grå den senaste tiden, måste jag nog säga.

Hur jag känner mig? Glad.Tacksam.Privilegierad. :)

***

Blev förvånad men väldigt glad att mina kompisar hade ordnat med överraskningsmiddag åt mig till min årsdag! Väldigt tacksam att man fått lära känna och får träffa så hyggligt folk:)

Och nej, någon större 30-årskris har jag nog ännu inte upplevt!


***

Omställningen från att flytta från landet till stan har gått helt bra, fast visst kan jag sakna mina gamla goda grannar! Kanske man får sikta på att åka på besök till sommaren och plocka stenar/gräva i rabatten..:) Ren terapiform att få dela arbetets/skapandets glädje med någon. *Känner mig nostalgisk*. Ett fint ord för detta kunde vara dilettantism.Som jag förstått betydelsen av ordet kan det innebära  att utöva ett arbete inom någon annan genre än sin egen utövade yrkeskategori, och man har på så vis inte sin prestige, sin heder eller så mycket allvar i arbetet, vilket kan leda till frid, lycka och glädje.

***

Julen var något hektisk då man rände runt till flera platser, men den avslutades ändock hyperextremt fridfullt och på bästa vis i trevligt sällskap.

***

Vi brukar varje nyår vara mer eller mindre samma gäng som samlas, varav en stor del är gamla studiebekanta från Vasatiden. Denna gång föll det sig naturligt att kusinen och jag ordnade till bjudning, då vi båda dessutom fyllt jämnt. Vi är båda dessutom två orutinerade kockar av födsel och ohejdad vana, så det var ett inte så litet ambitiöst projekt ur vår synvinkel sett att planera och genomföra en bjudning för ca 20 personer.
 Menyn bestod av porterstek (5kg älgkött kokt i porteröl och en massa konstigheter), klyftpotatis och sallad. TVÅ TIMMAR gick vi av och an vid prisma och sökte saker! Och var i helsingland finns enbären frågar vi oss än i denna dag?
Tacksam över bidraget med efterrätt (brunbetona) av min kära vän. I övrigt konsulterade vi personalen vid alko för bålrecept och lämpligt vin, hämtade långbord från Purmo. Mamma bidrog med blommor och vaser. Men i övrigt färdigställde vi väldigt mycket själva med matlagningen. Gästerna åt nog faktiskt rätt friskt av det utbjudna och gav faktist inte så mycket svidande kritik-nästan lite tvärtom!- kanske de inte vågade annat? ;)
Nyårsfesten i övrigt var fri i dess former med samtal, eld i spisen, snapsvisa, fyrverkeri ala staden jakobstad, pampasspelet osv. Jag tyckte det var en riktigt lyckad kväll.

***

Omeletten då? Tja, inte var det så märkvärdigt egentligen! Jag har börjat göra fransk omelett och blivit lite modigare i köket! Man håller ju stekpannan sned och så.. ja, googla resten. Jag har också öppnat och använt mig av en receptbok *wow*, men jag har även vågat imrovisera lite mera. Det är ju betydligt mer inspirerande då man inte enbart kockar åt sig själv. Och talesättet om att ju flera kockar desto sämre soppa stämmer inte alltid!

Bokmässodagar i Helsingfors

Så kom det sig så, att Fredrik på nådens höst år 2016, begav sig på sin första bokmässa till den huvudsakliga staden. Uppläggets ramar var samma som mitt förra stadsbesök i våras, såtillvida att jag lade mitt veckosluts bopålar i samma hostel på Nylandsgatan.

Tyvärr måste jag säga att jag denna gång inte kom upp i riktigt samma förtjusningshalt som senast vad boendet beträffar, eller som jag i tanken iallafall ser tillbaka på med ett visst skimmer. Jag hade inte lika givande möten med andra gäster denna gång- såg ju inte heller till så många. Lite småprat med ett par gäster blev det iallafall. Växlade några ord med en ung amerikan som studerade i Stockholm, och som var på en turistvisit hit. Beundrar dessa amerikaner som är så bra på att vara ”talkative”, konverserande och argumenterande, vilket jag också sade åt honom. Ett trevligt inslag i vår tysta, blyga finländska tillvaro.

Ja, bokmässan då. Det var mycket vandrande, föreläsningar, värkande korsrygg - men inget skoskav för jag hade bra skor - och oräkneliga lunttor i tunnpressad blekt pappersmassa i variernande former och färger , varav merparten var tryckt på finska, men visst fanns det även ett distrikt med svenska litterära alster.

Det bästa med mässan var nog föreläsningarna, som på svenska försiggick på två olika ”scener” med nytt tema varje halvtimme, varav jag upplevde ett par vara riktigt givande.  Mark Levengoods berättelser var nog kanske det mest minnesvärda. Hela hans uppenbarelse är så otroligt ljus, glad och harmonisk så man blir på gott humör. Att han dessutom var en så god berättare som vågar driva med sig själv och får sina historier att låta så roliga gjorde inte intrycket mindre. Jag köpte faktiskt hans bok ”Solblekt av livet” som jag fick signerad.Det var också en annan sak som gjorde intryck på mig - hans små personliga samtal med varenda en av den långa ringlande kön till signeringen! Vi växlade dock inte så många ord, men jag fick åtminstone ur mig att det var riktigt roligt att lyssna på hans berättelser-vilket han uttryckte sin glädje över. Boken sällar sig föga överraskande till kategorin feelgood. Fast den borde finnas som ”videobok” då hans kroppsspråk, inlevelse och rösthärmelser var ett lyckat inslag i hans berättelser.

För att  ta händelserna i tankeuppenbarelselogisk ordning så råkade jag på en essibo på fredagskvällen när det närmade sig middagsdags. Man tager vad man haver, och då inga purmobor fanns till förfogande blev det att ta gaffeln och kniven i vacker hand och äta pizza med honom! Nej, skämt och sido, det var riktigt skönt att tala med en bekant Österbottning. Om svenskatalande är en liten minoritet, så är nog bekanta österbottningar än mer sällsynta!

De hade ju även en vin-och matmässa som pågick samtidigt, vilken jag upptäckte först på lördagen. Uppfylld av pliktkänsla, då inträdet till denna ingick i mitt biljettpris, nödgades jag förtära ett par olika glas vin då jag strosade runt i den fotbollshallsstor-ischa hallen. Men evenemanget var nog överlag inte min kopp te, kan man säga. Dels är jag kanske inte så naturligt fin i kanten, och dels vet jag inte mer om vin än om de är goda eller mindre goda. När jag bad om konsultering och ville ha det bästa huset hafvde insåg påfyllerskan min bildning inom detta område, tog det hela till min nivå och konstaterade att det var ett riktig gott ett, utan att berätta om det var vare sig sött,surt,salt eller tutti-fruktigt. Och det där med torra vin – jag som trodde allihopa i normal  rumstemperatur var blöta, förutom intorkade fläckar. Det var gott, rött och hade en svart tjur på emblemet.

Min oplanerade studie av den finska folksjälen som i våras begynte med det allmänna bastubadandet, tog denna gång vid vid besökandet av en karaokebar! Här var det inga snörpta, högfärdiga miner. Här var det ungt folk som hade roligt och bjöd på sig själva!  Även jag smittades av stämningen och stämde upp i körsång i Totos ”Africa”.  Bakom varje stenansikte kan det finnas fantastiska personer, om vi bara vågar visa oss för varandra.

Andra personer jag lyssnade till på bokmässan var exempelvis bloggerskan (fastän det nog inte är hennes främsta epitet) Amanda Audas, som gav ett lika sympatiskt och vältaligt intryck som i hennes blogg. 

Sen var det också intressant att lyssna till Tommy Hellsten, som hade skrivit sin tjugosjätte och ”mest viktiga bok”. Den handlade om hans livsresa, om att hitta sig själv, om rädslor, kärlek och skam. Om dagens kultur av att prestera.

Ebba Witt-Brattströms boktips för män var Elena Ferrantes kvartettserie böcker som handlar om två italienska kvinnors liv i Neapel från 50-talet framåt- för "män läser få böcker skrivna av kvinnor". Faktiskt, jag har inte läst många böcker skrivna av kvinnor. Det är inget medvetet, men när jag ögnar i min bokhylla är de rätt underrepresenterade. Det är inte så att jag inte skulle vara intresserad av dem , för det är jag!

Den största besvikelsen var att jag helt hade missat att Den Store Kalle Anka-tecknaren Don Rosa varit på plats och signerat sina alster. Jag gick förbi det som måste ha varit hans bås, men det var tomt  och inte kunde jag ju riktigt tro att han varit där. Seedans frissamt.

Fastän jag inte har fått så mycket ”output” eller talat så mycket med andra på denna utflykt, har man nog åtminstone fått en hel del input som kan leda en in på nya intressanta spår!