Vi har blivit föräldrar!

Nästan 33 år tog det innan jag blev pappa. En ny roll att växa in i,en ny fas i livet.

En Pappa för mig är någon som stöttar, är ett bollplank, någon som speciellt i yngre år sätter gränser, visar på dörrar och vägval man kan göra (fastän den äldre generationen kanske inte alltid hänger med vad som är populärt för nya generationer) och någon som alltid finns där, hjälper när det behövs.
Det är tillsammans med Mamma livets första lärare som med sin samlade erfarenhet& kunskap i bästa välmening lär ut och fostrar den lilla människan enligt sin syn på rätt och fel, gott och ont.

Vi har nu varit föräldrar i två veckor och en dag. det har gått väldigt fort.Känns som det var riktigt nyligen sen vi for in till BB natten till den 4:e. De fem dagarna vi var i Kokkola gick också mycket fort. Personalen kändes trygga och duktiga, upplevde vi var i goda händer. Fastän samtalen ibland gick på finska gick det ändå bra. Deras omsorg, empati och humor lyste betydligt starkare än vissa språkbrister.

Jag kände att jag hade en roll i att stötta, massera och vara till hands under värkarbetet, och tror att våra förstudier inom profylax gjorde nytta- man kände sig litet säkrare på processen, andningen och vilka massagetekniker man kunde göra.

På torsdagsförmiddagen den 5:e september föddes då vår lilla dotter. Kommer aldrig att glömma scenen, spänningen som fanns i luften,hur det plötsligt hördes barnskrik och känslosamma föräldrar fick se sitt eget barn för första gången. Det var verkligen en stor upplevelse.

Efter ett par nätter i familjerum med något begränsad sömn, blöjbytespraktik, sjukhusluncher, blodprovskontroller,dropp, infektionskontroller, födelsedagskaffe, barnläkarbesök,skötselråd och amningstips blev det så dags att fara hem!
 Allting är nytt. Första gången man har henne ute,har henne i bilen, matar, blöjbyten,tvättning,få henne att sova.Jag-vi- tar emot den nya familjetiden med glädje. Känns roligt och spännande med detta nya livsskede.