Skrivandets kval och vedermödor

Försöker skriva ihop ett blogginlägg. Men vad ska man skriva om? Och hur ska man skriva, och varför ska man skriva överhuvudtaget?

Vad ska man skriva om? Kanske det man har lust för, eller kanske något man inte alls har lust för, bara för att det känns viktigt.Helst skulle man ju vilja skriva något klyftigt och bra eller roligt. Eller kanske berätta om sin dag eller beskriva sitt känslotillstånd. Och samtidigt få till ett genomtänkt upplägg av innehållet som bidrar till en läsvärd helhet.

Just nu sitter jag hemma i lägenheten och tar det lungt. Var på en ganska lång promenad ute i naturen tidigare idag, vilket var rogivande. Rofylldheten tog rentav sådana proportioner att jag satte mig ner vid en åkant och försökte pricka stenar i vattnet med rönnbär. Ska man vara orolig för Ernst-syndrom?

Fortfarande något harmsen över vår fotbollsmatch igår som inte gick som på strömsö, förlust 1-3. Vår fina fem matcher långa segersvit var tyvärr därmed bruten. Men man får bara så lov och släppa det, ta lärdom av sina misstag, lyfta fram det man gjort bra,  fundera hur man kan bli bättre och fokusera på nästa match. Kul förresten att jaro vann idag! 

Igår var jag för ovanlighetens skull faktiskt UT, som man säger. Riktigt på dans och allt. Fick faktiskt även dansa ett par danser (ja, med livs levande kvinnor), riktigt trevligt! Fick en snabbkurs i en ”ny” dans. Naturligtvis har jag glömt dansens namn, men det var något i stil med ”lång-lång  kortkortkort  kortkortkort lång-lång”, och den skulle tydligen vara något i danskretsar!

Tycker mig märka att jag ibland lägger lite onödigt höga krav på mina axlar i mycket av det jag gör, inklusive detta med skrivande.Visst kan man ju ha långsiktiga, högre målsättningar, men på vägen dit är det mindre delmål som gäller. Inte är man ju en bättre eller sämre människa oberoende om ett blogginlägg blir bra eller mindre bra. Kanske det bara är min självkänsla som borde stärkas - den vanliga klyschan om att vara trygg i sin värdefullhet oavsett hur man presterar.

”Vem tror du att du är? Ernest Hemingway?” Nej inte precis, är nog en amatörskribent ut i fingerspetsarna!  Men nog försöker man ju bli bättre. Det är liksom intressantare att försöka utvecklas. 

Ideér till textinnehåll kan dyka upp, men det är ju ofta själva strukturen och upplägget av innehållet som är utmaningen; att få det att bli bra. Ibland blir det också för mycket pusselbitar. Man borde sålla bort en hel del, så texten tar slut någon gång och hålls inom ramarna för det tänkta ämnet!

Att ha den inre kritikern ständigt hackande på sin text kan ju ha den effekten att man inte skriver så mycket, då ”allt kunde skrivas bättre”. Är det inte så att kvalitet föds ur kvantitet - övning ger färdighet- man lär sig av sina misstag. Och med tiden så kommer förhoppningsvis känslan och intuitionen göra så att man inte behöver prova att trycka den fyrkantiga klossen i det runda hålet, och man får en mer utvecklad finkänsla i vad som passar och hur texten ska formas.

Hur ska man skriva?  Det är ju en väldigt allmän fråga. Kanske är en text bra skriven om den uppfyller sitt syfte. Vill jag roa, inspirera, lära ut, förklara mitt känslotillstånd? Hur skriver bra deckarförfattare, hur skriver bra historiker, hur skriver bra bloggare eller facklitteratursförfattare?

Varför skriva överhuvudtaget?  

För att jag har lust - ibland åtminstone! Somliga håller på med sudoku som hjärngymnastik. Ett annat sätt är att hålla på och pussla med meningar och ordval för att en text ska passa ihop. När man har skrivit något man tycker har varit lite finurligt kan man ju gå runt och småle en god stund bara för det. Sämre hobbies kan man väl ha!

Jaha, så det blev ett sånt här flummigt inlägg. Nåja, inte gör det så mycket. Jag har ju fått skrivit av mig lite åtminstone!