Ibland stöter man på personer som tycks ha jättebra självförtroende. Sedan
när de gör sin grej, så kan man ibland uppleva att utförandet av denna grej inte
riktigt lever upp till förväntningarna man målat upp baserat på deras tal.
Idoluttagningarna är ett lysande exempel, där man bland alla personer även
stöter på dessa självutnämnda Madonnor och Michael Jacksons som redan i tanken
sett sina namn i guldskrift blinka på neonskyltar för deras kommande
musikkonserter på utsålda arenor, bara för att sedan storligen förvånade få gå
ut från juryn utan guldbiljett.
Högmod går före fall, brukar man ju säga. Upp som en gräddvåffla, ner
som en platt plätt. Och det är ju inte så roligt, förutom för alla de som
kollar på underhållningsprogrammet som gör narr av hen som inte sjunger sådär speciellt
jättevärst superbt förstås! (Been there done that.. mina äppelpajskunskaper och mitt framförande av vitsen om när korv-Göran for till södern är fortfarande sånt som får mig att bli ödmjuk).
Fast det är klart, i andras parallella självcentrerade universum kanske falsksång är ”the shit”, vem är väl jag att döma vad som är bra och dåligt? 1
1.Sarkasmen flödar.
Jag tänkte skriva lite om ödmjukhet. Jag kan ödmjukt
konstatera att detta inte är något område jag är särskilt insatt i, eller något
karaktärsdrag som jag skulle utmärka mig speciellt med för den delen, men kanske just därför
är jag lite nyfiken på begreppet och vill lära mig mer om det. Vad är
ödmjukhet? Vilka är fördelarna med ödmjukhet? Finns det nackdelar med
ödmjukhet?
Vad är ödmjukhet? Det har folk något skiftande uppfattningar om. Nedan finnes ett urval av googlade ödmjukhetsuppfattningar:
- · Wikipedia menar att det är en personlig egenskap. En ödmjuk person har en balanserad självuppfattning och är medveten om vad han kan och inte kan
- · Att kunna lyssna på andra, kunna ändra uppfattning och inte tro sig veta eller kunna allt
- · Ödmjukhet handlar om självkännedom och ärlighet
- · ”Ödmjuk är att våga säga: "Det här kan jag, det är jag duktig på, men det där andra, det är jag inte så bra på..."
- · Att förmedla ära vidare och tacka andra delaktiga
- · Motsatsen till ödmjukhet är högmod, en övertro på den egna förmågan
- · Ödmjukhet är inte att se ner på sig själv, men att se på sig själv med accepterande, realistiska ögon
- · Ödmjukhet är motgift mot stolthet- Voltaire
- · ”Den som upphöjer sig skall bli förödmjukad, men den som ödmjukar sig skall bli upphöjd" – Jesus
- · Ödmjukhet är inte att tänka mindre om dig själv, men att tänka mindre på dig själv- C.S.Lewis
Hur hänger
ödmjukhet ihop med jantelagen? Den negativa jantelagen säger ” du ska inte tro att
du är någon / att du kan något”. Den
mer balanserade, ärligare ödmjukheten säger: ”du kan något - men du kan inte
allt”.
Angående
ödmjukhet och relationer skriver någon så här:
”Många vill satsa på sig själva – helt suveränt och bra, men glömmer bort att de fortfarande vill vara med i lag och att de lagen alltid måste gå före jaget. Där kommer bristen på ödmjukhet och även bristen på tacksamhet in. Det är flera som verkligen tappar sin tacksamhet över allt vi de facto har att vara tacksamma över. Tänk om vi ändå kunde våga vara starka, tro på oss själv och vara ödmjuka. Skall den kombinationen vara så svår?”
Fördelar med ödmjukhet som karaktärsdrag?
Som tidigare nämnts så är kanske den största fördelen med ödmjukhet
att man gör det lättare för sig i relationer och lagarbete. Man betonar lagets roll
och visar tacksamhet åt andra delaktiga, man ger och får. Man är glad över vad
man åstadkommit men har fötterna på jorden och hänger sig inte åt överdrivet
skryt. Men att nedvärdera sig själv till mindre än vad man är gör nog bara att
man förstör för sig själv. Och den andra extremen att ha en övertro på den egna
förmågan är inte heller bra, om man tror man på något vis skulle vara ”fulländad”
och inte har saker att arbeta på. Att veta vem man är med sina starka och mindre starka sidor kan ju helt enkelt vara en bra sak att veta. Ödmjukhet är nog ett ”skryypt” karaktärsdrag.
Nackdelar med att lägga band på sig?
En överdriven blyghet gynnar knappast någon. Nog
måste man ju kunna visa vem man är och vad man kan också. (Inte minst försäljare av goda tjänster och produkter!)
En risk är om man bara försöker anpassa sig efter
omgivningen. Ingen tackar en på dödsbädden för att man försökt vara snäll och
försökt anpassa sig till hur man tror att andra vill att man ska bete sig. Tänk om Einstein hade tyckt att "äh, vem är jag som sitter här och säger att E=mc2, bäst att kasta alla papper i brasan så ingen kritiserar mig för att jag gör mig till!".
Eller om ingen alls aldrig någonsin skulle posta något på FB, eller skriva några bloggar överhuvudtaget, hur tråkigt skulle det inte vara då? "Folk lever riktiga liv".. jaja, men You get my point!
Var å ein me sett
Var å ein me sett

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar